”en modell”
03:45
musik/memento mori/matmos
kolonisation
Från början var idén att ” Pubertet ” (Munchs nakna flicka ) och jag skulle sitta på var sin sida på sängen, i rummet. Vi skulle sitta där och vänta ut varandra, flickan och den medelålders kvinnan, i samma rum. Det fungerade inte. Jag lämnade sängen och ställde mej bakom kameran. Jag inledde ett samtal med flickan. Det fanns inget manus. Förvandlingen fick ske som den ville, dag för dag. Mina händer blev kolsvarta, rätt som det var blev flickans också det. Det enda jag visste var att hon inte fick flippa ut, att förvandlas till något helt annat, inte flyga iväg som en fågel och försvinna. Jag höll mej till sängen och till flickan. Till slut blev hon trött på att vara till för mej. Att visa upp sej inför kameran och bara hitta på och hitta på. Så hon tog sin gamla skugga till hjälp och gick och lade sej att vila.
Astrid Göransson oktober 2004
