Upgrade! Östersund-Stockholm Interview#1 Magnus Wassborg

___english

My name is Magnus Wassborg. I am a Swedish artist living in Eksjö.
I have a background in hard rock music and work as an attendant at various psychiatric clinics, 1990 I changed my career, I became interested in art and got into my first art school. After the two schools I was accepted at Konstfack fine art department 1993. During the 1990s I became interested in computers. Konstfack bought a computer in early 90ths which then expanded into a Medialab after a couple of years. There were no staff who could manage the computers so we did everything ourselves . It was extremely useful for our future knowledge. I graduated in 1998 with a Master of Fine Art. I then worked at the art departments Medialab in one year as an assistant. In 2000 I got a job as technical and education supervisor at CRAC (Creative Room for Art and Computing) there was a Medialab for professional artists. We had members from all over the world. 2004, I stopped at CRAC and began working at the Royal Institute of Art in Stockholm as a teacher to their video department. After a year I got a job at the Malmö Art Academy as teacher in fine art. I was there until 2008 but worked alongside last year in Malmo as a guest lecturer in video and interactivity at the Royal Academy of Fine Arts in Stockholm. There, I continued as a guest lecturer until 2010 when I left to move to Eksjö. I wanted to have more time for my own art.

Short about my art.
I started painting in 1990 and continued with it until 1995, when I slid over to video, sculpture and installations. During the 2000's I started to use computers in various ways. My work has always dealt with the psychosocial interactions with themselves, the objects have no clear interaction with their environment rather an aesthetic that only admired by the object and not with their environment. Lars-Erik Hjertström Lappalainen wrote a text to my last show at centralgallery in Gavle. deals with the works in an ingenious way.
// Curiously. I have only used the word 'curious' once before and that was also about Magnus Wassborgs art. Usually I would say "strange", or possibly "Remarkable damn weird" - all to avoid the "strange", of course. //
// Wassborg has once again made an appearance in which he played the audio from a computer. Not sound that is in or out using the computer, but the sounds from the computer's own operation. In all functionality, hidden in the design, there is a world of sound for no one, a world of impressions and sensation that is only and does not represent anything at all. It seems to be something
similar to Wassborg to access all objects and relationships. I have the impression that things will turn out at two different levels in this exhibition. On the one hand are those where that apart towed object from which the energies seep as the sounds from the computer, through which the establish new connections to the surroundings and the viewer. On the other hand, they glide, large and slowly, past the spectator from right to left movie. They are quiet. They appear to testify on another world, other contexts, but they are also isolated as celestial bodies almost, their characteristic state has kind of become permanent, a new form. I get almost
impression that they are so his items see themselves. When the "sounds" (like computers) makes the
nothing: they are. Us without it. Without connections. //
My last digital piece is a lowtech game called casual game. I put it on the Internet 2010. The game involves finding hidden exits to private webcams. People who play must navigate through an old mac. os. operating systems, there are no clues were hidden outputs are, the reward is to find an individual's webcam and sneak a look at what it shows. The work is on solo-show.com

___svenska

Mitt namn är Magnus Wassborg. Jag är en svensk konstnär bosatt i Eksjö.
Jag har en bakgrund inom hårdrock musik, 1990 bytte jag karriär, jag blev intresserad av konst och kom in på min första skola. Efter två skolor så blev jag antagen på Konstfack konstinstitutuionen 1993. Under 1990talet så blev jag intresserad av datorer. Konstfack köpte in på tidigt 90tal en dator som sedan expanderade till ett medialab. Det fanns ingen personal som kunde sköta datorerna så vi lärde os allt själva. Det var oerhört nyttigt för vår framtida kunskap. Jag examinerades 1998 med en master of fine art. Jag arbetade sedan på konstinstitutionens medialab i ett år som amanuens.
År 2000 fick jag arbete som technical and education supervisor på CRAC (creative room for art and computing) det var ett medialab för professionella konstnärer. Vi hade medlemmar från hela världen. 2004 slutade jag på CRAC och började arbeta på Royal Institute of Art i Stockholm som adjunkt på deras videoinstitution. Efter ett år så fick jag ett arbete på Konsthögskolan i Malmö som Adjunkt i fri konst. Jag var där till 2008 men arbetade parallellt sista året i Malmö som gästlärare i video och interaktivitet på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Där fortsatte jag som gästlärare till 2010 då jag slutade för att flytta till Eksjö.

Jag ville få mer tid för min egen konst.
Jag började med måleri 1990 och fortsatte med det tills 1995 då jag gled över till video, skulptur och installationer. Under 2000 talet så började jag använda mig av datorer på olika sätt. Mina verk har alltid behandlat de psykosociala interaktionerna med sig själva, objekten har ingen tydlig interaktion med sin omgivning snarare en estetik som endast beundras av objektet och då inte med sin omgivning. Lars-Erik Hjertström Lappalainens text till min sista utställning behandlar verken på ett genialt sätt.
//Kuriöst. Jag har bara använt ordet 'kuriöst' en gång tidigare och då handlade det också om Magnus Wassborgs konst. Vanligtvis skulle jag säga "märkligt", eller möjligtvis "märkvärdigt djävla konstigt" – allt för att undvika "sällsamt", naturligtvis.//
//Wassborg har en gång gjort ett framträdande där han spelade upp ljud från en dator. Inte ljud som finns i eller gjorts med hjälp av datorn, utan ljuden från datorns egna drift. Under all funktionalitet, dold i designen, finns en värld av ljud för ingen, en värld av intryck och förnimmelse som bara är och inte representerar någonting alls. Det verkar vara något liknande som Wassborg vill komma åt i alla objekt och relationer. Jag har intrycket av att tingen kommer visa sig på två olika nivåer i den här utställningen. Å ena sidan är de där
som isärdragna objekt ur vilka energierna sipprar som ljuden ur datorn, genom vilka de upprättar nya kopplingar till omgivningen och betraktaren. Å andra sidan glider de, stora och sakta, förbi åskådaren från höger till vänsteri filmen. De är tysta. De förefaller vittna om en annan värld, andra sammanhang; men de är också isolerade som himlakroppar nästan, deras särdragna tillstånd har liksom blivit permanent, en ny form. Jag får nästan
intrycket av att de är så hans objekt ser på sig själva. När de "låter" (som datorerna) gör de ingenting: de är. Oss förutan. Utan förbindelser. Arktektoniska entiteter med en helt annan enhet, nämligen sin självrelation. De har ingen? Jo då, kolla på filmen! Lars-Erik Hjertström Lappalainen//
Mitt sista digitala verk är ett lowtech spel som heter casual game. Jag lade ut det på internet 2010. Spelet går ut på att hitta dolda utgångar till privata webcams. Personer som spelar får navigera genom ett gammalt mac. os. operativsystem, det finns inga ledtrådar var de dolda utgångarna finns, belöningen är att hitta en privatpersons webcam och smygtitta på vad den visar.
Verket finns på solo-show.com

Loading more stuff…

Hmm…it looks like things are taking a while to load. Try again?

Loading videos…